Intervjun var igår, blev lämnad på en lite bakgata i sthlm av
min karl som var snäll och följde med <3
Men det gick bra, blev smått kär i alltihopa och väntar nu på
besked.

Sitter och tittar på tv, pannacotta med vit chocklad står på kylning
till pojkarna kommer hem från skolan.


En sån där våg av totalt misslyckade kom precis över mig igen.
Från att må riktigt bra till att få den där enorma klumpen i hals
och mage igen. Jag vill göra något rätt. Jag vill inte vara den bördan
jag känner mig som just nu. Jag behöver att någon säger snälla
saker och menar det. Även om jag hatar det och inte vill höra det för
att jag inte tror på ett ord.
Misslyckad. Misslyckad människa, dotter, flickvän och vän.
Jag vill inte känna så, jag vill inte tro på mig själv och jag försöker
trycka bort det men hur jag än bär mig åt så lyckas ändå de där tankarna
smyga sig på och kasta sig över mig som rovdjur när jag minst anar det.