Den här sommaren har varit den bästa och den värsta
någonsin och snart är den slut.
Jag har näst intill jobbat ihjäl mig samtidigt som jag försökt
att umgås så mycket som möjligt med vänner.
Jag har sett de flesta av mina absoluta favoritband under ett
regningt Metaltown och ett soligt, varmt Sonisphere och livet
har varit gränslöst underbart samtidigt som ångesten flera gånger
givit mig ett slag i magen.
Mina känslor har spelat mig ett spratt och nu när jag väl vet vad
jag vill så verkar det vara för sent.

Jag vet inte om jag ska hata eller älska den här sommaren men
förmodligen älskar jag den. Upplevelserna, vännerna och de nya
vännerna. Helst av allt skulle jag bara vilja radera vissa delar
av mitt medvetande så bara allt det fina och bra blev kvar.