Det var visst ett tag sen jag slängde upp något här ..
Igen ..

I vilket fall som hälst är jag väldigt glad över att de senaste dagarna
har innehållit plusgrader. Äntligen.

Resten av mitt liv innehåller väldigt blandade känslor just nu.
Är som sagt fruktansvärt glad över plusgraderna och solen som gör mig
på bättre humör och gör mig piggare. Är också lycklig över att jag fick
jobba denna vecka i alla fall, lite extra klirr i kassan.
Dock får jag en fruktansvärd värk i kroppen av att jobba där så det blir
nog bara denna veckan.
Till råga på det känner jag att romantikbristen börjar göra mig tokig.
Jag saknar Mikael. Jag saknar att bli omhållen. Jag saknar att säga att
jag älskar dig. Jag saknar att höra dina hjärtslag. Jag saknar dig.
Längtar så oerhört mycket till fredag ..

Och snart har jag nog ingen gammelfarmor mer. Tanken får mig att
vilja gråta. Pappa var hos henne igår och sa att hon inte alls mådde bra.
Att hon inte såg ut som sig själv.
Han frågade om jag ville dit imorgon och träffa henne en sissta gång.
Jag vill inte det, jag vill inte komma ihåg henne som ett sjukt, ihopsjunket
skelett.
Jag vill komma ihåg henne som hon var innan hon var tvungen att flytta
till hemmet, när jag och Totte gömde oss i hennes skåp, åt hennes nybakta
underbara russinkakor och kollade på diabilder från afrika.
Med en tunn, yvig vit gloria.


Bilderna är från en underbar dag i början av mars, närmare bestämmt
det andra Mars. Jag och älsklingen hade med oss vovven också ..
Han bestämde sig för att gräva ner sig i snön och stanna där ..